Diabetesberättelser

När Max drabbades av diabetes under gymnasietiden tog han det hårt.  Det dröjde länge innan han accepterade sjukdomen. Idag ser han att diabetes har fått honom att växa som person men resan dit har varit lång. 

Skolan behöver bli bättre på att ge stöd till elever som har diabetes. För Malin har okunskapen varit uppenbar under hela hennes skolgång. Under högstadietiden blev det tydligt för Malin att hon inte var som "alla andra" när hon fick hämta specialmat på skollunchen. Några år senare fick hon tillbaka sitt självförtroende tack vare träningen. 

Som förälder till ett barn med diabetes finns det en ständig oro. Efter många år har Petra lärt sig att det inte går att lämna oron men det går att hantera den. En annan insikt är att den perfekta dosen inte existerar, något som hon jagade efter länge. 

Viktigt med någon som förstår

Under högstadietiden blev Johan mobbad, delvis för sin diabetes. Mobbingen påverkade Johans självkänsla och inställning till sjukdomen. När Johan började gymnasiet började allt att vända när han hittade bra vänner och glädjen i träning.

"Det var väldigt jobbigt"

Beskedet om att Johanna hade fått diabetes kom som en chock både för henne och familjen. Bara en vecka tidigare hade hon mått så bra. Trots det tuffa beskedet så tog Johanna det ganska bra till en början då hon var nyfiken på sjukdomen men efter ett tag blev det riktigt jobbig. För Johanna tog det sedan ett tag att acceptera sin diabetes.

"Vem hade jag varit utan diabetes?"

Efter några allvarliga hypoglykemier där Emelie krampade kom rädslan för känningarna. ​Idag är rädslan inte lika stark även om låga blodsockervärden fortfarande är obehagligt.

"Livet tänker jag leva ändå!"

För Elin är det viktigt att vara öppen med sin diabetes. Hon har valt att inte se sjukdomen som ett hinder och tänker att sjukdomen får hänga med på det som hon tar sig an eftersom det är den som har kommit till henne. 

"Det värsta som finns är när någon stämplar en som sjuk".

Trots att Emma var två år när hon drabbades av diabetes möter hon fördomar som att hon har fått diabetes för att hon åt för mycket godis som barn. 

"Känslan jag hade var att sula blodsockermätaren i väggen och bryta insulinpennorna på mitten, för jag ville verkligen inte vara med längre".

Efter ett år med diabetes fick Robin Åhrling problem med att hålla blodsockernivåerna i schack och insulindoserna fungerande inte som de skulle.